Vad tänker väl de stolta föräldrarna att den förstfödde ska bli som stor? Författare? Nej bevare oss väl. Poeter är vi alla som unga, sade fadern och citerade en av sina lärare. Men de flesta av oss växer upp och blir förnuftiga.

Kan pottraumat ha skapat behovet av att vara fri, att göra sina egna saker, att inte anpassa sig eller vara politiskt korrekt? Kanske är det så enkelt att pottan bidrog till viljan att bli författare!

Morfadern: som från ett enkelt förflutet blev välbärgad grosshandlare.  ”Pojken skribent? Nej fy fan! Pengar är det som gäller”.

Farfadern: ”Kommunist”, fnyste modern. Excentriker, oppositionell, fritänkare. Han borde väl ha blivit professor istället för skräddare. Men visst lärde han pojken att vrida och vända på frågorna.

Jag tror jag följer morfars väg, sade pojken, ringde upp och lade en köporder.

Men gjorde han rätt? Kanske farfars väg trots allt är den rätta? Var det tvivlet som satte in eller vara det lite ont i magen?

Skolan var en pina, men pojken insåg att han trivdes med att ensam sitta och plita i böcker. Han samlade frimärken, höga berg, långa floder och stora städer och skrev ned allt prydligt.

Men lyckligast var han trots allt på vattnet i en båt och att tillsammans med morfar åka och köpa mjölk.

Vad gör att man vill skriva, att hitta på och fabulera? Är det samma längtan som att hålla i  rodret och skotet? Scriptum necesse est – vivere non est necesse!   Att skriva är nödvändigt – att leva är inte nödvändigt!